Vem Är Jag ?!
Vem är jag?!
Jag är en tjej, eller kvinna kanske man ska säga. Jag fyllde 18 för ett litet tag sen, så vuxen är jag nu iallafall. Jag bor tillsammans men min familj, nej mina föräldrar är inte skillda, i en liten skithåla i skåne. Här har jag bott i hela mitt 18 åriga liv.
Min uppväxt har varit bra, tror jag iallafall. Jag var modig som liten.. Aldrig någonsin sa jag nej, aldrig någonsin grät jag. Modig..hmmm, vet dock inte om det är rätt ordval. Jag var galen, kaxig och rent ut sagt, en liten jävel unge. Jag plockade blommor från grannarnas rabatter, jag hoppade ner från ett tre meters högt tak bara för en kille sa att jag inte vågade, hur jag kom upp där behöver ni inte fråga, jag gick ut på dammen, som vid denna tiden var frusen, eftersom jag skulle rädda en katt. En jävla massa skit hittade jag på, men jag var alltid glad!
Men några år senare hände något. Jag började på en ny skola, med nya klasskompisar och nya lärare. Jag blev mobbad, eller retad, på denna nya skolan. Där fanns ett gäng, dem var tre tjejer och tre killar. Det var dem som höll på, den kallade mig för massa saker, hällde vatten på mig i matsalen.. Ja, där var tillockmed en gång då jag blev illa slagen utav den ena killen. Jag tror han led utav ADHD. Händelsen anmäldes, men det var inget mer med det.
Jag trodde att det skulle bli bättre, att livet skulle bli enklare när jag började högstadiet. Jag hade fel. Där var nya gäng, nya killar och tjejor som mobbades. Och ännu en gång, blev jag offret. Det var dock aldrig fysiskt.. det var ord. Orden dem sa till mig, det var det som sved. Jag var en stark tjej och jag stod emot. Jag sa tillbaka när dem kallade mig för saker och tryckte ner mig, men varende dag när jag kom hem, satt jag på mitt rum och grät. Jag hatade min skola, jag hatade dem jävla idioterna, men mest av allt hatade jag mig själv. Jag trodde att det var jag som gjorde fel. Att det var något onormalt med mig.
Jag tog mig igenom dessa året och under mitt sista högstadie år, nian, blev de bättre. Jag fick ett bra avslut och jag ser tillbaka på min barndom som bra. Troligtvis eftersom jag förträngt det hemska. Nu i efterhand är jag stolt. Jag är stolt över mig själv, att jag aldrig sjönk till deras nivå. Dem tjejerna som hällde vatten över mig i matsalen, idag skulle dem gått andra året i gymnasiet, men dem lyckades inte, den ena jobbar, den andra är gravid och den tredje har ig i hälften utav ämnena. Den ena killen, nog den värsta utav dem alla.. han blev nyss tagen utav polisen och åker in i fängelse nu. Fakta är att deras bästa år var i gymnasiet. Medans vi andra jobbar oss uppåt och tar studenten och lever livet, så går det bara utför för dem. Och det är rätt åt dem!!
Idag är jag stark, stolt och glad. Jag gör det jag älskar och jag gör det för min skull. Jag lyckas bra i skolan och jag har en framtid. Jag är väldigt nöjd öven den människan jag idag är och därför skulle jag inte vilja ändra min bakgrund. Eftersom den format min ny jag. Och jag älskar mitt nya jag. Jag ska kämpa, jag ska lyckas med allt jag vill. Och när jag en dag står där, på toppen. Då ska jag bara kolla på dem människorna som förstörde mitt iv som liten, och ge dem mitten fingret. FUCK U!!
Jag kan misstänka att detta inlägget fått er att antingen tycka synd om mig. eller se mig som en kaxig unge som tror jag är bättre än alla andra. I vilket fall som, så har ni fel. Jag är en person som inte döljer efter utsida, jag ger alla en chans. Jag gillar alla tills dem ger mig en anledning att inte göra det.
Nu ska jag sova. Godnatt alla där ute. Ha en otroligt bra dag.
life's to short, gotta live it long.